Jag är hemma nu


Shit har nog inte tecknat ordentligt på flera år nu. Ibland saknar jag ihjäl det och många gånger tänker jag inte ens på det. Jag har i princip tecknat konstant sen jag var 4 år, så man kan säga att jag och en blyertspenna är lite av bästa vänner haha. Det sjuka är att det inte spelar nån roll hur långt det går mellan gångerna, det liksom bara sitter i händerna . . Tog upp pennan idag för första gången på länge, med Petter på högsta volym i Ipoden. Jag har glömt hur löjligt avkopplande det är. Allt liksom bara stannar upp, finns inget som kan få mig så lugn som när jag får ett papper och en penna i handen, och bara får sitta för mig själv i min egna värld.

Inspiration


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0