Nicke nyfiken


För en stund sen när vi satt i innergården vid poolen och vilade efter stranden höll jag bokstavligen på att sätta min Oreo i halsen när det satte igång en megavrålorkester på andra sidan hotellets träplank. Lät som en flock gorillor uppenbarat sig på grusvägen utanför och satt igång i världens bröl. Tittade mig lite försiktigt om, ja man är ju inte så jäkla kaxig mot en gorillapappa, men hotellets ägare Bridget bara skrattade och sa att jag skulle gå ut och titta. Och högst upp i trädet precis utanför hotellet dinglade tre fyra små bruna varelser i grenarna och åt blad. Inga gorillor här inte, bara små luddiga vrålapor och en liten vrålapabebis. Iiiiiih så söta, men herreguud så brötiga. Att det kan komma så mycket ljud från en så liten kropp haha. Fick lära mig en gyllene regel idag att man aldrig ska stå under ett träd med vrålapor i. Man gör ju gärna det som yberturist man är med öppen mun ner till knäna. Inge bra idé, vrålapor gillar att kissa på en då. Och kasta allt de hittar på en. Man lär sig alltid nåt nytt haha.


Här sitter jag just nu



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0